Nejmen hörrni!

Det här funkar ju inte så bra. Kika in hos förortsmorsan istället. Det är nämligen jag det med och där tänkte jag hänga lite oftare än här.

See ya!

(Hoppas jag i alla fall. Och hoppet är det sista som överger en. Sägs det.)

Apropå bröllop

Jag till maken efter Daniels tal till sin Victoria:

- Du kanske skulle hålla tal till din fru lite oftare?

Maken:

- Du kanske skulle tala till folket lite oftare?

- ?

- Ja, Victoria höll tal till folket, det kanske du också skulle göra.

Fotbollsspelare från förr

Lillebror har spelat fotboll på förskolan. Fröken och jag ska gissa vem han var:

-Zlatan?

-Neeej.

-Henke Larsson?

-Neej.

-Nu kan jag inte gissa mer. Säg vem du var.

-Tomas Brolin!

-???

-Målgesten du vet, mamma!

Från barn får man höra sanningen

I ett svagt, mycket svagt, ögonblick lovade vi äldste sonen en egen dator på rummet. Men då måste han ju städa skrivbordet först. Jag kan lova dig att han har aldrig städat så fort förut ("men det är inte så fint i lådorna mamma"), så då var det bara att bita i det sura äpplet och hålla sin del av dealen. Datorn i sig är inte själva problemet, det finns en som bara har väntat här hemma, men jag är inte helt bekväm med kombinationen barn, fritt surfande och chattande på internet. Vi, de mer eller mindre kloka föräldrarna, hade liksom inte tänkt färdigt kring det här och hur vi ska ha det i vår familj. Nåväl, sedan igår står datorn på sonens skrivbord och första frågan:

- Är det internet på den här?

- Nja, försöker föräldrarna lite svävande. Vi får väl se hur vi gör...

- Mäh, vad ska man ha en dator till om den inte har internet?

Mamma Knorr var namnet

-Å mamma, hemmagjord lasagne är mycket godare än skolans!

Min vardag

Weronica har en utmaning på sin blogg "Se vardagen", läs mer här. Själv kommer jag nog inte publicera något varje dag (om jag inte mobilbloggar från tvättstugan - men vem vill läsa det?!)

Det här är jag just nu (från vänster till höger):

• barnen
• min snajsiga julklapp; termosmugg från Stelton
• datorn, funkar bra att surfa med dottern på armen - mindre bra att skriva...
• Harry Potter; äldsta sonen längtar efter att Lego Harry Potter-spelet ska släppas och just nu läser vi Harry Potter och fången från Azkaban
• sladden till min I-pod. Jag ska fylla den med bra radioprogram (typ nu) och gå ut på långa promenader med barnvagnen (typ nästa vecka)
• kameran med nytt objektiv. Fotar mest bebis och storebröder...

Eller i köket?

- Pappa, var är mamma någonstans?

- Jag vet inte, titta i tvättstugan.

Själv hade jag önskat att sonen hittade mig framför datorn, men riktigt sån tur har vi inte. Det blir glest bland inläggen med tre barn i radhuset, så är det bara. Läser bloggar det gör jag, det går faktiskt med ett skrikande barn på armen, skriva själv är värre.

Var jag var någonstans? I badrummet...

Julefriden har hittat hit...

... så nu önskar legotomten och jag er alla en riktigt

God Jul!

Kanske får det en viss inverkan på världsfreden

- Mamma, allt kommer att bli bättre när du är mammaledig, sa sonen för ett tag sedan. För förstå vad bra det är att gå hem direkt från skolan, äta mellis hemma och framför allt: man behöver inte torka borden efter mellis i matsalen när man är matvärd! Bara en sån sak!

Frågan är om bloggandet blir bättre. Ytterst tveksamt. Men en sak vet jag: den 28 november blev världen lite, lite vackrare.

Bra eller dåligt beslut?

Jag hämtar barnen och kommer hem först på fredagarna, men idag orkar inte jag hitta på någon fredagsmat. Vad gör jag då? Jo, ringer maken (som jobbar granne med ICA-maxi) och ger honom fria händer: "Köp nåt gott". Låter väl smart, kanske ni tycker, men jag är gift med mannen som lagar:

a) rå falukorv och snabbmakaroner

b) gröt

Det blir en spännande fredagskväll, det här...

Arbetsfördelning

Maken tränar och jag äter godis. Känns helt ok faktiskt.

Rum 1 - check

Bokhyllan är på plats, rummet har städats och fadern har dammsugit. Men titta snabbt gott folk, för imorgon är golvet fyllt av lego igen.

När det ena leder till det andra

Nej, det har inte blivit jättemånga blogginlägg på sistone. Skolstart, ny klass och egna barn har tagit sin beskärda del av orken. Nu börjar rutinerna sitta och vardagen rulla på (och erfarenheten säger mig att det är då vab:andet börjar...) och därmed finns lite läslust och skrivlust igen.

Vi håller på och röjer runt här i radhuset. En ny liten människa kommer att flytta in här och då måste lite plats beredas i sovrummet. Ja, en bokhylla måste till vardagsrummet, byrån tömmas och flyttas, förrådet rensas för att dit måste Wii-trummorna för att bokhyllan ska få plats, storebror behöver en ny bokhylla för att få plats med Harry Potter-böckerna och då behöver riddarborgen flyttas till lillebrors rum och då... Helt plötsligt befinner sig hela familjen på Mio och provsitter en ny soffa, för tydligen är det nödvändigt med en ny soffa för att få plats med en spjälsäng i sovrummet. Fråga mig inte hur vi kom fram till det, det ena gav det andra...?

Katastrof!

eller nästintill i alla fall. Vår inspelningsbara digitalbox har gått sönder. Och där i någonstans finns ett antal osedda House-avsnitt, plus säsongsavslutningen av Greys. Ja, men Greys har du väl sett tänker säkert en och annan. Men hallå, det är Greys vi pratar om, man kanske vill se igen och gråta lite till (i fall man inte hann gråta färdigt den första gången menar jag).

Men är man gift med en ingenjör så är man. Fram med verktygslådan, skruva isär boxen och kolla forat.

- Nu vet jag vad som är fel i alla fall, sa han nyss och pekade på någon grej. Om han vet hur han ska laga grejen förtäljer inte historien, men en bit på väg är vi i alla fall.

Lite kan man väl få sopa?

Igår var det dags att lämna tillbaka vår kära Bullerbyboken till biblioteket. Lillebror grät. Idag har jag beställt cd-boken från adlibris, så om en vecka sisådär ska nog ordningen vara återställd. Kalla mig curlingförälder, men jag tänkte som så att lite Bullerby-idyll kan väl aldrig skada?

Förresten Olle, Bosse och de andra får sällskap av Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art. Det kändes tryggast så.

Höstshopping

Om jag inte blir korad till världens bästa mamma efter att ha köpt de här tröjorna till sönerna så vet i katten vad man ska göra.

Bilder från hm.com

Eller så har någon överdoserat antalet Greys-avsnitt

Det här med målning av hus igen. Det tar tid och det känns inte alltid så kul, men man har inte roligare än man gör sig - eller hur - och så här gör vi:

- Börjar dagen med "It's a beautiful day to paint houses!"
- Kallar mannen för McDreamy. De är ju lite lika, om man bortser från håret, yrkesvalet, kroppsbyggnad... ja, ja orakade är de bägge två. I alla fall när McDreamy får sitt sammanbrott i säsong 5 och när min man målar hus.
- När man målar fönster måste man vara stadig på handen - precis som en kirurg,
- När man står och skrubbar av sig färg efter en hel dags målning känner man sig faktiskt som en kirurg som ska "scrub in" för sin första "solo surgery".

Förresten, har sett alla avsnitt av Greys nu. Vad ska man göra nu på kvällarna? Och hur ska jag återställa vätskebalansen i kroppen. Så mycket som jag har gråtit till de sista avsnitten av säsong 5 har jag nog aldrig gjort förr...

"Jag målar och målar med tjockt och med tunt..."

Vi bara målar och målar här hemma. Radhuset är inte längre gult, utan grått. Och jag är så trött, trött så trött. Orkar inte läsa, inte blogga. Vad jag orkar? Ja, det skulle väl vara måla då. Och se på Greys.

Vi tycker det blir fint i alla fall. Massor av beröm och glada tillrop tas emot i kommentarerna nedan.

Kom i håg Allsången!

Idag kl 20 är det SVT1 som gäller: Glada Hudik Teatern gästar Skansen och det blir hur bra som helst! Har ni inte sett föreställningen Elvis, så tycker jag att ni ska göra det på Cirkus i höst. Biljetter hittar ni här!

Avslöjade

När man målar och målar (nästan) hela dagarna smakar det bra med något gott, helst choklad, på kvällen. När barnen har somnat sitter vi soffan, tittar på Grey's och äter godis. Låter bra, eller hur? Men häromdagen glömde vi städa undan godispappret efter oss...

När vår lille Sherlock, 5 år gammal, vaknar på morgonen går han in i vardagsrummet, ser chokladpappret och säger:
- Det känns som om någon har ätit godis här...