Malin Sävstam förlorade sin man och två av sina tre barn i tsunamin 2004. Bokens första del handlar om dagarna kring julen i Khao Lak, hur familjen kastas från semesterglädje till kaos, chock och katastrof. Bokens övriga två delar handlar om sorgen och att överleva. Bokens titel fångar exakt vad boken handlar om. Det liv som en gång fanns stannar upp och finns inte längre. Genom sorgen och smärtan måste man hitta en väg att fortsätta leva. Men hur gör man – hur sjutton gör man?
Boken är stundtals väldigt utlämnande och jag får känslan av att läsa direkt i en dagbok. Texten är ärlig och rak, inga omskrivningar utan bottenlös sorg rakt igenom. Jag klarade inte av att lägga boken ifrån mig utan släckte lampan först framemot småtimmarna. Boken satte igång flera tankar hos mig. Det jag framför allt kommer ta med mig är hur vännerna slöt upp kring Malin och hennes son Axel. Att våga vara där när någon faller. Att våga vara medmänniska.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar