lördag, januari 3

En dubbad hjälte

Äldste sonen och jag tillbringade en del av Nyårsdagen med att se Harry Potter och de vises sten. Sonen har tjatat, tjatat och tjatat om att få se filmen, och vi har svarat "på jullovet" varenda gång. Eftersom sonen inte läser så snabbt att han hinner med att läsa textremsan, så beslöt vi oss för att se den dubbade versionen (nej, mamman orkar inte läsa högt hela filmen, det handlar faktiskt om nyårsdagen!). Helt ok tänkte jag - till en början. Att Hagrid lät som Allan Svensson gick väl an, men att Christina Schollin hade klätt ut sig till professor MacConagall var mer än vad jag klarade av...

Hur som helst - sonen var jättenöjd med vår hemmabiovisning och nu undrar han bara när vi ska läsa "Harry Potter 2"...

3 kommentarer:

Fröken Nina sa...

Men vad härligt! Att han längtar så till den fantastiska världen med Harry Potter! =o)

Jag var på en av Potter-filmerna på bio för några år sedan och då var det en pappa som läste högt för sin son. På bio!

Bina sa...

Jag har också en bio-upplevelse liknande Fröken Nina - lite knepigt att läsa högt som om de satt i sitt eget vardagsrum! HP visades ju aldrig i de dubbade versionerna på bio, men jag förvarnade min och han hängde med ganska bra bara genom att se.

Du vet väl om att HP finns som ljudbok?

Johanna sa...

Nina: Ja, det här faktiskt jätte-jätteroligt att han upptäckt Harry Potter och hans värld! Själv så är jag sååå trött på Star Wars så det är ju bara toppen att det SW har byts ut mot något jag själv gillar! :) Läsa högt på bio!!! Nej, där går verkligen min gräns - det finns faktiskt andra i salongen.

Bina: Ja, det är en upplevelse bara att gå på bio och kan man storyn så kan det fungera bra. Har sett HP som ljudbok på biblioteket, men ville läsa för honom själv första gången. Dels för att kunna förklara och prata lite extra om sådant som kan vara svårt/läskigt/sorgligt och dels för att det är ganska mysigt också :) Däremot tror jag att om sonen vill läsa om boken innan han kan läsa själv så blir det en ljudbok.