Mitch Albom är framgångsrik sportjournalist och jobbar i princip dygnets alla timmar. En dag när han slår på teven ser han ett program om hans gamle professor: Morrie Schwartz. Morrie är svårt sjuk i ALS. Mitch drar sig till minnes examensdagen för 20 år sedan då han lovar att hålla kontakten med sin professor, men Mitch har inte haft någon kontakt med Morrie sedan dess. Mitch tar kontakt med Morrie och de börjar träffas – på tisdagar, precis som under studietiden. Samtalen djupnar och en relation byggs återigen upp.
Jag tycker om boken, men är inte alldeles överväldigad. Jag har stor respekt för den gamle mannen och hans elev och att få följa deras samtal väcker många tankar. Boken är fylld av många, många klokheter, funderingar kring livets mening och Morries egna aforismer. Jag läste boken ganska snabbt, men jag tror egentligen att det här är en bok som tjänar på att läsas långsamt, en liten bit i taget. De egna tankarna behöver få ta tid om boken verkligen ska ge något.
Kapitlet som handlar om förlåtelse är nog det som kommer att stanna kvar längst hos mig: “Förlåt dig själv innan du dör. Förlåt sedan andra.” Morrie fortsätter tala om att förlåta sig själv “För allt det vi inte gjorde. Allt det vi borde ha gjort. Man kan inte hålla på och sörja över sånt som borde ha hänt. Det hjälper inte när man kommer dit där jag är nu.” Boken är absolut värd att läsas - och läsas om.
Inlägg
4 kommentarer:
Jag har också läst den, för några år sedan, och tyckte den var mycket fin och bra. De har gjort en film på den som också var bra.
Anna: Visste inte att det hade gjorts en film, det måste jag kolla upp! Tack!
Har sett både filmen och läst boken och har för mig (det var ett tag sen...) att jag tyckte bättre om filmen än boken. Jack Lemmon spelar Morrie :)
Letat och letat men det verkar som den inte går att köpa längre.finns det någon vänlig person som vet var jag får tag på filmen.
Skicka en kommentar