Jag hämtar barnen och kommer hem först på fredagarna, men idag orkar inte jag hitta på någon fredagsmat. Vad gör jag då? Jo, ringer maken (som jobbar granne med ICA-maxi) och ger honom fria händer: "Köp nåt gott". Låter väl smart, kanske ni tycker, men jag är gift med mannen som lagar:
Nej, det har inte blivit jättemånga blogginlägg på sistone. Skolstart, ny klass och egna barn har tagit sin beskärda del av orken. Nu börjar rutinerna sitta och vardagen rulla på (och erfarenheten säger mig att det är då vab:andet börjar...) och därmed finns lite läslust och skrivlust igen.
Vi håller på och röjer runt här i radhuset. En ny liten människa kommer att flytta in här och då måste lite plats beredas i sovrummet. Ja, en bokhylla måste till vardagsrummet, byrån tömmas och flyttas, förrådet rensas för att dit måste Wii-trummorna för att bokhyllan ska få plats, storebror behöver en ny bokhylla för att få plats med Harry Potter-böckerna och då behöver riddarborgen flyttas till lillebrors rum och då... Helt plötsligt befinner sig hela familjen på Mio och provsitter en ny soffa, för tydligen är det nödvändigt med en ny soffa för att få plats med en spjälsäng i sovrummet. Fråga mig inte hur vi kom fram till det, det ena gav det andra...?
Igår var det dags att lämna tillbaka vår kära Bullerbyboken till biblioteket. Lillebror grät. Idag har jag beställt cd-boken från adlibris, så om en vecka sisådär ska nog ordningen vara återställd. Kalla mig curlingförälder, men jag tänkte som så att lite Bullerby-idyll kan väl aldrig skada?
Förresten Olle, Bosse och de andra får sällskap av Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art. Det kändes tryggast så.
Om jag inte blir korad till världens bästa mamma efter att ha köpt de här tröjorna till sönerna så vet i katten vad man ska göra.
Det här med målning av hus igen. Det tar tid och det känns inte alltid så kul, men man har inte roligare än man gör sig - eller hur - och så här gör vi:
- Börjar dagen med "It's a beautiful day to paint houses!"
- Kallar mannen för McDreamy. De är ju lite lika, om man bortser från håret, yrkesvalet, kroppsbyggnad... ja, ja orakade är de bägge två. I alla fall när McDreamy får sitt sammanbrott i säsong 5 och när min man målar hus.
- När man målar fönster måste man vara stadig på handen - precis som en kirurg,
- När man står och skrubbar av sig färg efter en hel dags målning känner man sig faktiskt som en kirurg som ska "scrub in" för sin första "solo surgery".
Förresten, har sett alla avsnitt av Greys nu. Vad ska man göra nu på kvällarna? Och hur ska jag återställa vätskebalansen i kroppen. Så mycket som jag har gråtit till de sista avsnitten av säsong 5 har jag nog aldrig gjort förr...
Vi bara målar och målar här hemma. Radhuset är inte längre gult, utan grått. Och jag är så trött, trött så trött. Orkar inte läsa, inte blogga. Vad jag orkar? Ja, det skulle väl vara måla då. Och se på Greys.
Idag kl 20 är det SVT1 som gäller: Glada Hudik Teatern gästar Skansen och det blir hur bra som helst! Har ni inte sett föreställningen Elvis, så tycker jag att ni ska göra det på Cirkus i höst. Biljetter hittar ni här!
När man målar och målar (nästan) hela dagarna smakar det bra med något gott, helst choklad, på kvällen. När barnen har somnat sitter vi soffan, tittar på Grey's och äter godis. Låter bra, eller hur? Men häromdagen glömde vi städa undan godispappret efter oss...
När vår lille Sherlock, 5 år gammal, vaknar på morgonen går han in i vardagsrummet, ser chokladpappret och säger:
- Det känns som om någon har ätit godis här...
Inlägg
Alla kommentarer
