Rum 1 - check

Bokhyllan är på plats, rummet har städats och fadern har dammsugit. Men titta snabbt gott folk, för imorgon är golvet fyllt av lego igen.

När det ena leder till det andra

Nej, det har inte blivit jättemånga blogginlägg på sistone. Skolstart, ny klass och egna barn har tagit sin beskärda del av orken. Nu börjar rutinerna sitta och vardagen rulla på (och erfarenheten säger mig att det är då vab:andet börjar...) och därmed finns lite läslust och skrivlust igen.

Vi håller på och röjer runt här i radhuset. En ny liten människa kommer att flytta in här och då måste lite plats beredas i sovrummet. Ja, en bokhylla måste till vardagsrummet, byrån tömmas och flyttas, förrådet rensas för att dit måste Wii-trummorna för att bokhyllan ska få plats, storebror behöver en ny bokhylla för att få plats med Harry Potter-böckerna och då behöver riddarborgen flyttas till lillebrors rum och då... Helt plötsligt befinner sig hela familjen på Mio och provsitter en ny soffa, för tydligen är det nödvändigt med en ny soffa för att få plats med en spjälsäng i sovrummet. Fråga mig inte hur vi kom fram till det, det ena gav det andra...?

Värt en medalj, minst

Jag har oljat golvet. Jag upprepar: jag har oljat golvet.

Applåder och busvisslingar!

Till sist tröttnade vi på att ha micron på en ikea-byrå. Ett nytt köksskåp beställdes. Det går väl snabbt och lätt tänkte vi och pekade i katalogen på det vi ville ha. Men det var socklar hit, beslag dit, luckor och täcksidor. Och vilka handtag vill ni ha? Barnen var inte jätteintresserade och började brottas. Det slutade med att jag tog barnen med mig till Siba och maken fick slutföra beställningen.

Tre veckor fick vi vänta på våra (omotiverat) många platta kartonger. "Nu tycker jag att du kan ta en bild och blogga om det här" muttrade en ganska nöjd make när han skruvade i den sista skruven. Så nu är det fritt fram för kommentarer som: "Det där vad bra gjort!", "Ooo, så tjusigt" eller bara ett "Bra jobbat!"


Ja, vi (eller egentligen maken) ska komma på en något bättre lösning för telefonen. De där sladdarna är inte så snygga...


Men det här är väl bra! Det är nästan så att jag hoppar jämfota och applåderar varje gång jag ska använda micron, men bara nästan.

Målbild

För 1 1/2 år sen höll vi på som bäst med en rätt så omfattande renovering. Golvet på nedervåningen revs upp, ända ner till grunden. En vägg revs och köket åkte ut. Vi gjorde upp en noggrann planering, vilken innefattade varenda helg från sensommaren till och med höstlovet. På höstlovet var det nämligen dags för hantverkarna att ta vid. Jag och barnen flydde till världens bästa storasyster (20 mil hemifrån) medan maken blev inneboende hos vänner.

Att renovera med småbarn långt ifrån släkt är ingen barnlek! När vi inte letade kakel eller spacklade väggar bar vi. Vi bar och bar. Packade ner i lådor. Bar lite till. Uppför trappan. Inte en pryl kunde vara kvar på nedervåningen. Jisses vad vi var trötta! Under hela den här tiden hade jag en målbild. När allt är klart ska jag sitta vid vår nya köksö, dricka en kopp te och titta ut över trädgården. Faktum är att den bilden faktiskt hjälpte mig att orka lite till och framför allt lyckades jag hålla humöret uppe (förutom den gången vi tappade bort förrådsnyckeln). Men idag slog det mig - jag har aldrig satt mig ner med en kopp te vid vår fina köksö och tittat ut över trädgården. Fast det känns inte lika viktigt längre, men det låter onekligen rätt så trevligt...

Min målbild