Eller så har någon överdoserat antalet Greys-avsnitt

Det här med målning av hus igen. Det tar tid och det känns inte alltid så kul, men man har inte roligare än man gör sig - eller hur - och så här gör vi:

- Börjar dagen med "It's a beautiful day to paint houses!"
- Kallar mannen för McDreamy. De är ju lite lika, om man bortser från håret, yrkesvalet, kroppsbyggnad... ja, ja orakade är de bägge två. I alla fall när McDreamy får sitt sammanbrott i säsong 5 och när min man målar hus.
- När man målar fönster måste man vara stadig på handen - precis som en kirurg,
- När man står och skrubbar av sig färg efter en hel dags målning känner man sig faktiskt som en kirurg som ska "scrub in" för sin första "solo surgery".

Förresten, har sett alla avsnitt av Greys nu. Vad ska man göra nu på kvällarna? Och hur ska jag återställa vätskebalansen i kroppen. Så mycket som jag har gråtit till de sista avsnitten av säsong 5 har jag nog aldrig gjort förr...

"Jag målar och målar med tjockt och med tunt..."

Vi bara målar och målar här hemma. Radhuset är inte längre gult, utan grått. Och jag är så trött, trött så trött. Orkar inte läsa, inte blogga. Vad jag orkar? Ja, det skulle väl vara måla då. Och se på Greys.

Vi tycker det blir fint i alla fall. Massor av beröm och glada tillrop tas emot i kommentarerna nedan.

Nymålat!

Vi håller på att måla om huset. När man målar har man inte sin allra snyggaste outfit på sig, om man säger så. Jag letade upp några lämpliga målarkläder åt mig själv och satte igång att måla, måla, måla...

Mannen: Du ser ut som Gun i kvarteret Skatan i de där kläderna.

Jag: ???!

Mannen: Ja, jag kommer i alla fall att tänka på Gun när jag ser dig i det där.

Säga vad man vill om Gun - jobbar bra gör hon i alla fall. Alla fönster plus allt som ska vara vitt på baksidan är målat idag. Bra där!

Säsongen är över

Idag bar vi (ja, ja: mannen) upp skridskorna på vinden. Något säger mig att det dröjer ett tag innan isbanan spolas...

Fönsterputs

Mycket bra modell det här. Tror allt att jag behåller honom ett par säsonger till.

Värt en medalj, minst

Jag har oljat golvet. Jag upprepar: jag har oljat golvet.

Feng Shui enligt lillebror

"Vi sparar bara det allra viktigaste"

... det är alltså teckningshögen på golvet som ska sparas, ni trodde väl inte att det var någon slänghög?...

Nej, det blir bara lite småsaker...

- Dra nu inte igång något stort projekt när du är hemma! sa maken förmanande och något nervöst (han har varit med förr...).
- Nej då, bara rensa i min garderob och så.

Förutom rensa garderoben, vilket jag för övrigt hann när maken var på Siba - och sedan tvingade honom att rensa sin, har jag följande planer för sportlovsveckan:

• Sy upp gardiner
• Rensa bland lillebrors leksaker
• Äta lunch hos en kompis
• Åka skridskor med barnen (kom ihåg att kolla ishallens öppettider)
• Gå på bibliotekets sagostund (tillsammans med barnen alltså)
• Rätta lite (ok, rätt mycket)
• Planera arbetsområdet Stormaktstiden
• Läsa in mig på nationella proven i svenska och matematik
• Kanske träna på Friskis?
• Hämta en av storebrors kompisar på fritids en dag
• Just det, kanske kolla in den där nya lekparken
• Boka tid hos optikern
• Försöka ändra lillebrors tid på ögonkliniken
• Röja i tvättstugan
• Sätta in annons på Blocket och försöka få det där skåpet sålt
• Ta med barnen till frisören
• Förmodligen ringa försäkringskassan (ja, jag är fortfarande arg!)

Svår att slappna av och ta det lugnt? Vem? Jag?

Applåder och busvisslingar!

Till sist tröttnade vi på att ha micron på en ikea-byrå. Ett nytt köksskåp beställdes. Det går väl snabbt och lätt tänkte vi och pekade i katalogen på det vi ville ha. Men det var socklar hit, beslag dit, luckor och täcksidor. Och vilka handtag vill ni ha? Barnen var inte jätteintresserade och började brottas. Det slutade med att jag tog barnen med mig till Siba och maken fick slutföra beställningen.

Tre veckor fick vi vänta på våra (omotiverat) många platta kartonger. "Nu tycker jag att du kan ta en bild och blogga om det här" muttrade en ganska nöjd make när han skruvade i den sista skruven. Så nu är det fritt fram för kommentarer som: "Det där vad bra gjort!", "Ooo, så tjusigt" eller bara ett "Bra jobbat!"


Ja, vi (eller egentligen maken) ska komma på en något bättre lösning för telefonen. De där sladdarna är inte så snygga...


Men det här är väl bra! Det är nästan så att jag hoppar jämfota och applåderar varje gång jag ska använda micron, men bara nästan.

Ta-daa!

Nyårslöfte nummer ett är härmed avklarat! Som den superkvinna jag (någon gång) är har jag också skottat gången, lekt med barnen i snön, lagat lunch och middag, tvättat tre maskiner tvätt, bakat kanelbullar och sett på tre avsnitt av Vänner. Och så har jag bloggat också. Faktiskt.