Den bästa sortens elever

När jag öppnade klassrumsdörren i morse kände jag en doft som inte fanns där igår. I klassrummet stod 22 st semlor och väntade på att bli uppätna. (Obs, jag brukar inte kalla mina elever för semlor - det här handlar om riktiga semlor). Förklaringen: en av mina elevers föräldrar driver ett bageri. Den stora fördelen med att ha bagarbarn i klassen blir extra tydlig på fettisdagen. Funderar på att arbeta upp något slags kontrollsystem inför klassindelningar, så att det alltid blir jag som får bagarbarnen i klassen...


Inte dagens semlor, bilden visar fröken Johannas egen hembakta varianter.

Applåder och busvisslingar!

Till sist tröttnade vi på att ha micron på en ikea-byrå. Ett nytt köksskåp beställdes. Det går väl snabbt och lätt tänkte vi och pekade i katalogen på det vi ville ha. Men det var socklar hit, beslag dit, luckor och täcksidor. Och vilka handtag vill ni ha? Barnen var inte jätteintresserade och började brottas. Det slutade med att jag tog barnen med mig till Siba och maken fick slutföra beställningen.

Tre veckor fick vi vänta på våra (omotiverat) många platta kartonger. "Nu tycker jag att du kan ta en bild och blogga om det här" muttrade en ganska nöjd make när han skruvade i den sista skruven. Så nu är det fritt fram för kommentarer som: "Det där vad bra gjort!", "Ooo, så tjusigt" eller bara ett "Bra jobbat!"


Ja, vi (eller egentligen maken) ska komma på en något bättre lösning för telefonen. De där sladdarna är inte så snygga...


Men det här är väl bra! Det är nästan så att jag hoppar jämfota och applåderar varje gång jag ska använda micron, men bara nästan.

Målbild

För 1 1/2 år sen höll vi på som bäst med en rätt så omfattande renovering. Golvet på nedervåningen revs upp, ända ner till grunden. En vägg revs och köket åkte ut. Vi gjorde upp en noggrann planering, vilken innefattade varenda helg från sensommaren till och med höstlovet. På höstlovet var det nämligen dags för hantverkarna att ta vid. Jag och barnen flydde till världens bästa storasyster (20 mil hemifrån) medan maken blev inneboende hos vänner.

Att renovera med småbarn långt ifrån släkt är ingen barnlek! När vi inte letade kakel eller spacklade väggar bar vi. Vi bar och bar. Packade ner i lådor. Bar lite till. Uppför trappan. Inte en pryl kunde vara kvar på nedervåningen. Jisses vad vi var trötta! Under hela den här tiden hade jag en målbild. När allt är klart ska jag sitta vid vår nya köksö, dricka en kopp te och titta ut över trädgården. Faktum är att den bilden faktiskt hjälpte mig att orka lite till och framför allt lyckades jag hålla humöret uppe (förutom den gången vi tappade bort förrådsnyckeln). Men idag slog det mig - jag har aldrig satt mig ner med en kopp te vid vår fina köksö och tittat ut över trädgården. Fast det känns inte lika viktigt längre, men det låter onekligen rätt så trevligt...

Min målbild

En vemodig kväll

Vissa sånger gör något mer med en. Det här är en sån sång. Fast egentligen kanske det inte är sången, utan minnena och tankarna den framkallar...

Adjö, adjö

Jag är inte så bra på det här med farväl. Inte ens när det kommer till tv-serier. Jag grät till sista avsnittet av Vänner, även nästföljande gång jag såg det... och nästa... I kväll är det dags för ännu ett tv-seriefarväl, så jag gör ett försök i alla fall:

Det blir tomt utan er. Jag har gillat att träffa på er varje onsdag (när det inte har varit konståkning). Förlåt för de gånger jag somnat. Men då har jag tittat till er dagen efter istället.
Ta nu hand om er.
Vi ses! (I alla fall på vår hårddisk)

Foto: NBC

Update: Jag grät faktiskt inte. Men jag svalde några gånger. Hårt.

Problemlösning enligt en 4-åring

Yngste sonen har ibland svårt att komma till ro på kvällarna. När jag för hundrade (lätt överdrift) gången gick in till honom i går kväll sa jag:
-God natt och sov så gott. Nu kommer inte jag mer även om du ropar. Du behöver sova nu.
Från sängen där i halvmörkret hör jag en trumpen lillebror muttra:
-Då ropar jag på pappa istället.

Jo, jag borde har fattat första gången

Så här var det. Sonen gick på fotbollsskola. Ledare var några tonårskillar, sådär 14-15 år gamla. En av ledarna var otroligt duktig på att fånga upp barnen och få dem att lyssna. Det är inte en alldeles enkel uppgift att få ett gäng 6-åringar att sitta still och lyssna på en instruktion när de bara vill springa runt och sparka på den där bollen. Nåväl, jag stod där vid planen och tittade varje gång och sista gången tänkte jag att ledaren borde ju få höra att han är duktig. Så jag går helt enkelt fram till honom efteråt och säger:
- Du är jätteduktig med barnen. Det är riktigt tränarmaterial i dig.
- Eh, tack...
- Ja, du borde jobba med barn! säger den hurtiga skolfröken (alltså jag).
Killen tittar på mig med tveksam blick och går därifrån.

Här borde jag fattat att tonårskillar vill inte höra att de ska bli lärare eller liknande. De vill ha beröm för snygga mål och höra att de ska satsa på att bli fotbollsproffs. Men för en vecka sedan utspelar sig följande på sonens minitennis:

Sonen är på minitennis för andra gången i sitt liv. Första gången var pappan med och kommenterade det så här "Ja det var ju inget under av pedagogik direkt". Sonen är jättenöjd, och det är huvudsaken så vi fortsätter. Denna andra gång är mamman (alltså jag) med och sitter och fryser vid sidan av tennisplanen (det är askallt i tennishallen, kom ihåg sockar nästa gång!). Jag ser en övning som håller på att gå överstyr, men en av de unga hjälpledarna - tjej ca 16-17 år - räddar hela situationen. Hon är jättebra med de små nybörjarna som har svårt att hålla reda på racket, armarna och samtidigt ställa fötterna rätt. I sanna LiP-anda tänker jag då att det här måste jag tala om för den här tjejen så kanske den biten förstärks ännu mer. Jag går fram till henne efter träningen:
- Jag såg dig med killarna, när de stod två och två. Vad duktig du var!
-Åh, tack! Jag har haft en knäskada, men jag ska göra comeback om två veckor, svarar tjejen jätteglatt.
-Eh, jaha, säger jag och fattar inte riktigt men fortsätter: Jo, det var jätteroligt att se dig med killarna. Du var jätteduktig.

I omklädningsrummet fattar jag. Hon tror att jag berömmer henne för hennes tennisspel! Hon är säkert jätteduktig, men jag har bara sett henne kasta en tennisboll till två 6-åriga killar som ska försöka träffa den med sina racketar...

Nej, uppenbarligen lyckas jag inte med att uppmuntra ledarna i föreningslivet - åtminstone inte på det sätt jag hade tänkt (för tennistjejen blev verkligen jätteglad). Nu får det räcka. Fast vänta, tredje gången gillt säger man ju... Hm, undrar om sonen vill börja med innebandy...?

Bara en liten fråga

Hur medelålders är man när man spelar in På spåret och Let's dance?

Det känns som om vi är illa ute här...

J som i Jalla Jalla

Jag fick en utmaning! Utmaningen går ut på att visa en film på en viss bokstav (utmaningen har givetvis följt alfabetets ordning), nu har turen kommit till mig och bokstaven J. Först blev jag väldigt frestad att visa ett klipp med Jack Bauer, men det var lite fusk eftersom 24 knappast börjar på J. Maken tyckte "Jackass" men där la jag in mitt veto (det är ju trots allt min blogg!) och efter lite funderande bestämde jag mig för "Jalla Jalla". Håll till godo!

Utmaningen går vidare - varsågod att visa ett filmklipp från en film som börjar på K: Nilla, Anna och Towe!

Fröken Johanna i ett nötskal

What Johanna Means

You are fair, honest, and logical. You are a natural leader, and people respect you. You never give up, and you will succeed... even if it takes you a hundred tries. You are rational enough to see every part of a problem. You are great at giving other people advice. You are well rounded, with a complete perspective on life. You are solid and dependable. You are loyal, and people can count on you. At times, you can be a bit too serious. You tend to put too much pressure on yourself. You are truly an original person. You have amazing ideas, and the power to carry them out. Success comes rather easily for you... especially in business and academia. Some people find you to be selfish and a bit overbearing. You're a strong person. You are usually the best at everything ... you strive for perfection. You are confident, authoritative, and aggressive. You have the classic "Type A" personality. You are very intuitive and wise. You understand the world better than most people. You also have a very active imagination. You often get carried away with your thoughts. You are prone to a little paranoia and jealousy. You sometimes go overboard in interpreting signals.

What's Your Name's Hidden Meaning?

Jag som har känt mig lite trött och trist idag. Lite less på det mesta faktiskt. Tur att jag hittade det här testet hos Sara så att jag fick reda på sanningen om mig själv. Har ju sparat in massor av funderande och grubblande på det här viset. Det här med internet är ju så bra... ;-)

Inte en alldeles vanlig dag

En till synes helt vanlig vardagsmorgon. Vanlig morgonstress som innefattar pyjamasar till tvätten, russin, puffar och tandborstning. Lillebror och mamman ger sig iväg lite tidigare och säger hejdå till storebror och pappan. Precis innan ytterdörren stängs ropar lillebror:
- Pappa! Kom ihåg att jag älskar dig!

Förresten...

Gissa vad jag ska göra på söndag?