Katastrof!

eller nästintill i alla fall. Vår inspelningsbara digitalbox har gått sönder. Och där i någonstans finns ett antal osedda House-avsnitt, plus säsongsavslutningen av Greys. Ja, men Greys har du väl sett tänker säkert en och annan. Men hallå, det är Greys vi pratar om, man kanske vill se igen och gråta lite till (i fall man inte hann gråta färdigt den första gången menar jag).

Men är man gift med en ingenjör så är man. Fram med verktygslådan, skruva isär boxen och kolla forat.

- Nu vet jag vad som är fel i alla fall, sa han nyss och pekade på någon grej. Om han vet hur han ska laga grejen förtäljer inte historien, men en bit på väg är vi i alla fall.

Lite kan man väl få sopa?

Igår var det dags att lämna tillbaka vår kära Bullerbyboken till biblioteket. Lillebror grät. Idag har jag beställt cd-boken från adlibris, så om en vecka sisådär ska nog ordningen vara återställd. Kalla mig curlingförälder, men jag tänkte som så att lite Bullerby-idyll kan väl aldrig skada?

Förresten Olle, Bosse och de andra får sällskap av Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art. Det kändes tryggast så.

Höstshopping

Om jag inte blir korad till världens bästa mamma efter att ha köpt de här tröjorna till sönerna så vet i katten vad man ska göra.

Bilder från hm.com

Eller så har någon överdoserat antalet Greys-avsnitt

Det här med målning av hus igen. Det tar tid och det känns inte alltid så kul, men man har inte roligare än man gör sig - eller hur - och så här gör vi:

- Börjar dagen med "It's a beautiful day to paint houses!"
- Kallar mannen för McDreamy. De är ju lite lika, om man bortser från håret, yrkesvalet, kroppsbyggnad... ja, ja orakade är de bägge två. I alla fall när McDreamy får sitt sammanbrott i säsong 5 och när min man målar hus.
- När man målar fönster måste man vara stadig på handen - precis som en kirurg,
- När man står och skrubbar av sig färg efter en hel dags målning känner man sig faktiskt som en kirurg som ska "scrub in" för sin första "solo surgery".

Förresten, har sett alla avsnitt av Greys nu. Vad ska man göra nu på kvällarna? Och hur ska jag återställa vätskebalansen i kroppen. Så mycket som jag har gråtit till de sista avsnitten av säsong 5 har jag nog aldrig gjort förr...

"Jag målar och målar med tjockt och med tunt..."

Vi bara målar och målar här hemma. Radhuset är inte längre gult, utan grått. Och jag är så trött, trött så trött. Orkar inte läsa, inte blogga. Vad jag orkar? Ja, det skulle väl vara måla då. Och se på Greys.

Vi tycker det blir fint i alla fall. Massor av beröm och glada tillrop tas emot i kommentarerna nedan.

Kom i håg Allsången!

Idag kl 20 är det SVT1 som gäller: Glada Hudik Teatern gästar Skansen och det blir hur bra som helst! Har ni inte sett föreställningen Elvis, så tycker jag att ni ska göra det på Cirkus i höst. Biljetter hittar ni här!

Avslöjade

När man målar och målar (nästan) hela dagarna smakar det bra med något gott, helst choklad, på kvällen. När barnen har somnat sitter vi soffan, tittar på Grey's och äter godis. Låter bra, eller hur? Men häromdagen glömde vi städa undan godispappret efter oss...

När vår lille Sherlock, 5 år gammal, vaknar på morgonen går han in i vardagsrummet, ser chokladpappret och säger:
- Det känns som om någon har ätit godis här...

Nymålat!

Vi håller på att måla om huset. När man målar har man inte sin allra snyggaste outfit på sig, om man säger så. Jag letade upp några lämpliga målarkläder åt mig själv och satte igång att måla, måla, måla...

Mannen: Du ser ut som Gun i kvarteret Skatan i de där kläderna.

Jag: ???!

Mannen: Ja, jag kommer i alla fall att tänka på Gun när jag ser dig i det där.

Säga vad man vill om Gun - jobbar bra gör hon i alla fall. Alla fönster plus allt som ska vara vitt på baksidan är målat idag. Bra där!

Läst sen sist

Jodå, maken läste klart boken till sist. Själv har jag läst:

Silverkronan av Anna Jansson. Men här ställer jag mig frågan varför jag läste den här boken. Förmodligen för att den fanns hemma. Det kan väl vara en anledning, men varför i hela fridens namn läste jag klart den?

Europa blues av Arne Dahl. Böckerna om A-gruppen blir bara bättre och bättre! Läs, läs, läs! (men läs dem i rätt ordning)

Smärtans hus av Jo Nesbo. Äntligen läste han ut den! Och så bra den var, väl värd att vänta på. Den här sommaren tillhör Harry Hole.

Djävulsstjärnan av Jo Nesbo. Också riktigt bra, men jag tycker nog att Smärtans hus var snäppet bättre.

Aha-upplevelse

Sönerna har haft två intressen den här sommaren: Star Wars (förmodligen a never ending story) och Bullerbyn. Jag har varit fascinerad hur lasersvärd, battledroider, gamla farfar och Sörgården har samsats i killarnas liv och faktiskt ganska nöjd över att Bullerby-idyllen faktiskt har hållit jämna steg med Starfightern och de andra rymdskeppen.

Men idag upptäckte jag beröringspunkten mellan Star Wars och Bullerbyn: krig. Vi var i lekparken och barnen sprang omkring och lekte Star Wars. Femåringen ropar:
-Strid och seger!

Och ni som kan er Bullerby vet ju att det är precis det Lasse ropar i snöbollskriget:
- Strid och seger! Här kommer Nordanlandets fasa!

Inte mitt förstahandsval...

Men ibland får man ge med sig för familjefridens skull.

Plötsligt så händer det