Efter Elvis

När jag har försökt samla mina tankar efter Elvis-föreställningen har jag blivit påmind av en dikt av Tomas Tranströmer. Den sammanfattar väldigt bra hur mina tankar går just nu.

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna 

i halvmörkret.

Valv gapade bakom valv och ingen överblick.

Några ljuslågor fladdrade.

En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag var blind av tårar

och föstes ut på den solsjudande piazzan

tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och

Signora Sabatini

och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Tomas Tranströmer