Ett tal till min systers bröllop

Egentligen har jag aldrig gillat Linda Skugge. Eller rättare sagt det hon skrivit. (Linda Skugge som person känner jag faktiskt inte!) Jag har ströläst hennes blogg och en hel del av hennes krönikor. Ofta tycker jag att hon har rätt, men så går hon ett steg till och jag är inte med längre. Fast det finns faktiskt en krönika där jag håller med till punkt och pricka. Gå hem till din fina fru Krille är från 2005. Den är bland mina favoriter och jag har läst den gång på gång. Nästan varje gång med en klump i halsen.

Nåväl, jag fingrade på Ett tal till min systers bröllop på bokrean, men la tillbaka den. Men när jag var på biblioteket sist fick den följa med hem. Bokens Sylvia kämpar för att få ihop livet med sina barn, sitt skrivande, en frånvarande man och sin systers bröllop. Det är småbarnskaos, ständiga sjukdomar, arga tvättstugetanter och så dessa katter som kissar överallt. Trots de materiella skillnaderna känner sig huvudpersonen sig nära Sylvia Plath, författare som tog sitt liv i London 1963. Jag läste boken bland legobyggen, till ljudet av Fåret Shaun och mitt i pannkaksstekningen. Jag skrattar ibland, men skrattet fastnar liksom i halsen. Jag vill ju inte att Sylvia ska behöva ha det så här (snälla Sylvia, gör dig av med katterna åtminstone!) Visst kan boken kännas lite tjatig, men på det stora hela gillar jag den. Allra mest gillar jag resonemangen kring mamma-barn-relationen, "uppoffringen" att vara mamma och kärleksförklaringarna till barnen.

"Förakta mig inte för att jag med glädje viger mitt liv åt er. Här finns jag och jag finns här för er skull. Jag vill inget annat än att finnas för er och hjälpa er. Med allt."