Dagens roligaste

Lillebror, 4 år, avslöjar djupt imponerad:
- Mamma, vet du, min fröken ska åka till ett ställe där The Ark finns. Hon ska till Småland!

17 samtal senare

Jag som trodde jag var trött... Ha, jag lovar att 17 utvecklingssamtal på en vecka känns i både huvud och kropp. Hade jag inte haft den där daimen i skrivborsdlådan på jobbet så vete 17 om jag klarat det...

Åh, nej - hur kunde jag?!

Maken jobbar sent:
-Spelar du in House?
- Javisst, säger frun övertygande och bloggar vidare. Länge. Så länge att klockan blir 21.26. Och ingen inspelningsknapp är intryckt...

Tack TV4 Anytime. Du har räddat min kväll!

Son, dotter eller barn?

Har blivit beroende av att titta på SVTs Barnmorskor, nästan alltid sittandes med tårar i ögonen. Men i den allra sista minuten i det senaste programmet sas något som provocerade mig. Tvillingmamman sa: "För nu fick vi två barn, en pojke och en flicka och det är det ultimata." Jag vill poängtera att jag inte på något sätt blev provcerad av mamman, hon menade säkert att det var det ultimata för hennes familj, men jag går igång på detta i alla fall.

Hur kommer det sig att "en av varje" anses vara det ultimata? Och varför anses det så självklart att den blivande mamman önskar sig en dotter? När jag väntade mitt andra barn (vårt första barn är en kille) fick jag många, många gånger höra att "Åh, hoppas det är en tjej. För din skull." För min skull? Jag fick nästan dåligt samvete för att jag inte specifikt önskade mig en dotter. Vi längtade efter ett barn, inte efter en son eller en dotter. Så kom lillebror, så efterlängtad och så självklar. Men efter några dagar blev jag osäker: skulle jag bli besviken nu? När det inte blev en dotter? Men jag kände inte ett uns av besvikelse, bara glädje över våra fina, fina pojkar.

Sen finns såklart den andra sidan. Att man innerligt längtar efter en son eller en dotter. Att bära en sorg över sonen eller dottern man inte fick. Dotter önskas av Katerina Janouch handlar just om det ämnet.

Vad är då det ultimata? En av varje, två barn av samma kön eller rent av trillingar? Är det inte barnet i sig som är det ultimata?

4 önskade: platser

Hakar på Saras 4 önskningar den här veckan. Den här gången handlar det om platser man skulle vilja besöka. Här kommer mina!

1. Thailand: Ge mig sol, strand, hav och vila. Helst nu.

2. Legoland: Vår bästa familjesemester någonsin! Barnen älskade det, vi föräldrar också. Rent, snyggt och trevliga människor. Och, ja vi åker dit igen - snart!

3. New York: Helst med en välfylld plånbok och ett par sköna skor...

4. Israel: Åh, jag önskar att jag fick komma dit någon gång... Skulle vilja se de historiska platserna där Jesus sägs ha vandrat.

Sånt som kan vara bra att ha:

1. Steri-strip
2. En sjuksköterska i radhusområdet

Åtminstone om man har en fatboy, en byrå och två killar av typen busiga.

En ny era

Allra första fotbollscupen. Gissa om den var efterlängtad. Fotbollsskor, benskydd och så matchtröjan. Foppas nummer - känn förväntningarna...

Hur det gick? Tre matcher - tre vinster. Men det viktigaste är inte att vinna - det är att ha roligt. Och spöa AIK.

Maj, välkommen...

Tänk att man alltid har så vansinnigt mycket att göra i maj månad.

Tänk att man alltid ställer sig frågan: var det verkligen så här mycket förra året? (och, ja, förmodligen var det så då med)

Tänk att man ska vara så sjukt trött att man går som i en dimma.

Snälla, snälla sommarlovet - kan du inte komma lite tidigare, bara i år? Jag lovar att vara en duktig fröken som aldrig samlar på rättningshögar om du bara kunde komma lite tidigare. Jag vet inte om jag klarar de där 35 dagarna som är kvar.