Katastrof!

eller nästintill i alla fall. Vår inspelningsbara digitalbox har gått sönder. Och där i någonstans finns ett antal osedda House-avsnitt, plus säsongsavslutningen av Greys. Ja, men Greys har du väl sett tänker säkert en och annan. Men hallå, det är Greys vi pratar om, man kanske vill se igen och gråta lite till (i fall man inte hann gråta färdigt den första gången menar jag).

Men är man gift med en ingenjör så är man. Fram med verktygslådan, skruva isär boxen och kolla forat.

- Nu vet jag vad som är fel i alla fall, sa han nyss och pekade på någon grej. Om han vet hur han ska laga grejen förtäljer inte historien, men en bit på väg är vi i alla fall.

Lite kan man väl få sopa?

Igår var det dags att lämna tillbaka vår kära Bullerbyboken till biblioteket. Lillebror grät. Idag har jag beställt cd-boken från adlibris, så om en vecka sisådär ska nog ordningen vara återställd. Kalla mig curlingförälder, men jag tänkte som så att lite Bullerby-idyll kan väl aldrig skada?

Förresten Olle, Bosse och de andra får sällskap av Rikskriminalens specialenhet för våldsbrott av internationell art. Det kändes tryggast så.

Höstshopping

Om jag inte blir korad till världens bästa mamma efter att ha köpt de här tröjorna till sönerna så vet i katten vad man ska göra.

Bilder från hm.com

Eller så har någon överdoserat antalet Greys-avsnitt

Det här med målning av hus igen. Det tar tid och det känns inte alltid så kul, men man har inte roligare än man gör sig - eller hur - och så här gör vi:

- Börjar dagen med "It's a beautiful day to paint houses!"
- Kallar mannen för McDreamy. De är ju lite lika, om man bortser från håret, yrkesvalet, kroppsbyggnad... ja, ja orakade är de bägge två. I alla fall när McDreamy får sitt sammanbrott i säsong 5 och när min man målar hus.
- När man målar fönster måste man vara stadig på handen - precis som en kirurg,
- När man står och skrubbar av sig färg efter en hel dags målning känner man sig faktiskt som en kirurg som ska "scrub in" för sin första "solo surgery".

Förresten, har sett alla avsnitt av Greys nu. Vad ska man göra nu på kvällarna? Och hur ska jag återställa vätskebalansen i kroppen. Så mycket som jag har gråtit till de sista avsnitten av säsong 5 har jag nog aldrig gjort förr...

"Jag målar och målar med tjockt och med tunt..."

Vi bara målar och målar här hemma. Radhuset är inte längre gult, utan grått. Och jag är så trött, trött så trött. Orkar inte läsa, inte blogga. Vad jag orkar? Ja, det skulle väl vara måla då. Och se på Greys.

Vi tycker det blir fint i alla fall. Massor av beröm och glada tillrop tas emot i kommentarerna nedan.