Kan innehålla nötter av John O´Farrell

Alice och David bor i södra London och har tre barn tillsammans. De oroar sig ständigt för sina barn, en oro som - milt sagt - går överstyr. Oron underlättas inte av det ständiga jämförande och skrytande över barnens kunskaper och färdigheter som sker bland familjens vänner och bekanta. Trots dyra privatlektioner riskerar parets äldsta dotter Molly att underkännas på intagningsprovet till den ärevördiga privatskolan som hon (och resten av bekantskapskretsens barn) bara måste komma in på. Alice och David tar ett beslut: Alice ska göra provet i dotterns ställe.

Det var länge sen jag skrattade så åt en bok. Flera dråpliga och totalt skruvade situationer har fått mig att skratta högt. Men boken har också något annat att berätta. Alla föräldrar vill hjälpa sina barn och förbereda dem på bästa sätt inför vuxenlivet, men var går gränsen för när man faktiskt tar över och gör saker i barnets ställe? Jag är inte så drastisk som bokens Alice, men visst får jag bita mig i tungan ibland och ta ett djupt andetag så att mina barn faktiskt får göra klart själv. Det kan vara ett dataspel som inte funkar eller en legobygge som rasar. Ibland är man där och fixar av bara farten, ibland av ren otålighet och ibland av rädsla för att barnet ska misslyckas. Fast barn måste få misslyckas ibland, även om det är ens eget barn...