Yngste sonen har ibland svårt att komma till ro på kvällarna. När jag för hundrade (lätt överdrift) gången gick in till honom i går kväll sa jag:
-God natt och sov så gott. Nu kommer inte jag mer även om du ropar. Du behöver sova nu.
Från sängen där i halvmörkret hör jag en trumpen lillebror muttra:
-Då ropar jag på pappa istället.
måndag, januari 28
Problemlösning enligt en 4-åring
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar