Men jag har det ju på tungan!

Under hela kvällen har jag försökt komma på en låt som jag tyckte var jättebra på slutet av 80-talet. Tyvärr minns jag inte så mycket mer än att det var en duo (tror jag), två killar (en blond och en mörkhårig?) som sjöng på engelska. Videon utspelade sig vid stranden eller något slags strandhus och just i denna sekund, när jag sitter och skriver här KOMMER JAG PÅ DET! Låten heter Rise to the occasion, gruppen Climie Fisher. Bra jobbat där!

Ja, alltså detta får mig att fundera över min musiksmak på 80-talet. Den här låten är ju inte bra och videon är riktigt usel - och varför kommer jag ihåg denna låt 20 år senare?

Billigt godis gör så med mig

Igår köpte jag ett kilo sura winegum på ÖB för 29 spänn. Vilket fynd!

Nu mår jag illa. Jätteilla.

PS Jag älskar dig II

Jag kan verkligen inte släppa Cecelia Aherns PS Jag älskar dig. Nu har jag tittat på trailern till filmen en gång (ok, två gånger) och tänker att jag kanske ska se den ändå. Risken finns att jag bara sitter och irriterar mig på att "ah, men så var det inte i boooken" och hela filmupplevelsen blir förstörd. Nu kanske ni tycker att det är larvigt att vela så om en film, men
1. Jag får inte så ofta tillfälle att gå på bio. Senaste filmen jag såg var Oceans 11... Inte jättenyss alltså.
2. Jag älskade verkligen boken.

Update: Kom på att jag såg Shrek den tredje på bio med hela familjen i höstas. Och imorgon ska vi går på sportlovsbio: Alvin och gänget. Det ni!

Kolla, kolla!

Husmusen är tillbaka! Skojigt tycker jag! (inte först i världen att uppptäcka det, men ändå...)

PS Jag älskar dig

Jisses, vad den boken grep tag i mig! Jag läste klart den i förmiddags medan barnen lekt snällt på sina rum. Som jag har gråtit, tårarna trillade ner på mina kinder och jag var alldeles rödgråten när jag la ifrån mig boken. Det var länge sedan jag läste någon sådan varm, kärleksfull, sorglig och hoppingivande bok, vet inte om jag någonsin gjort det om jag ska vara ärlig!

Nu funderar jag på om jag ska se filmen eller inte. Risken är att jag blir besviken, men frågan är om nyfikenheten inte tar över ändå...

I väntans tider

Visserligen är Hollywood-strejken över, men vad hjälper det en stackars fröken som väntar på en ny säsong av 24. Säsongspremiären är uppskjuten ett helt år, så nu är det en låång väntan innan jag får veta vad i hela fridens namn Tony Almeida håller på med. Om 10 månader gott folk, 10 månader...


Bild från fox.com

Tro det eller ej

Ikväll var det dags att följa upp Projekt: Försäkringskassan. En timme tog det att komma fram, sen telefonkö i 20 minuter innan jag kom fram till den gulligaste människa som Försäkringskassan någonsin anställt!

I natt kan jag sova gott!

Nej, det blir bara lite småsaker...

- Dra nu inte igång något stort projekt när du är hemma! sa maken förmanande och något nervöst (han har varit med förr...).
- Nej då, bara rensa i min garderob och så.

Förutom rensa garderoben, vilket jag för övrigt hann när maken var på Siba - och sedan tvingade honom att rensa sin, har jag följande planer för sportlovsveckan:

• Sy upp gardiner
• Rensa bland lillebrors leksaker
• Äta lunch hos en kompis
• Åka skridskor med barnen (kom ihåg att kolla ishallens öppettider)
• Gå på bibliotekets sagostund (tillsammans med barnen alltså)
• Rätta lite (ok, rätt mycket)
• Planera arbetsområdet Stormaktstiden
• Läsa in mig på nationella proven i svenska och matematik
• Kanske träna på Friskis?
• Hämta en av storebrors kompisar på fritids en dag
• Just det, kanske kolla in den där nya lekparken
• Boka tid hos optikern
• Försöka ändra lillebrors tid på ögonkliniken
• Röja i tvättstugan
• Sätta in annons på Blocket och försöka få det där skåpet sålt
• Ta med barnen till frisören
• Förmodligen ringa försäkringskassan (ja, jag är fortfarande arg!)

Svår att slappna av och ta det lugnt? Vem? Jag?

Som jag har väntat...

Det är Lego StarWars, det är popcorn, men framför allt - det är
S P O R T L O V!

Arg, argare, argast

Idag kände jag det som om jag var med i Senaste Nytt med Ulf Kvensler. Fast i slutet pratar inte Ulf Kvensler om Magnus Betnér, utan istället säger han:

"I vår sena sändning har vi en intervju med fröken Johanna - idag är hon jättearg på Försäkringskassan! "

Helgtjänstgöring

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Först släpar jag hem rättningshögen modell large. Sen står påsen med sina orättade böcker i hallen hela helgen. Påsen står där och påminner mig om att helgen kommer att ta slut och det är snart måndag morgon. Jag menar, som om det inte är nog att ha söndagsångest så här på söndagskvällen - nu startar den där söndagsångesten redan fredag morgon.

Om jag har rättat eländet? I alla fall hälften, resten bär jag med mig i orättat tillstånd till skolan imorgon. Till tröst är att mina elever hade skrivit så klokt och eftertänksamt att jag log för mig själv där jag satt - någonstans bakom jättehögen!

Kreativ lösning

Det här med att se Melodifestivalen på plats i Globen börjar bekymra mig en hel del. Först var jag inne på att ta med mig en bra bok, men så kom jag på att det kan vara rätt mörkt. Just nu lutar det åt att jag lånar med mig makens mp3-spelare. Den är laddad med Herreys. Jag märker nog ingen större skillnad.

En kärleksförklaring

Det tog sin lilla tid. Men till slut lyckades han, ja, maken alltså. Han har länge försökt få mig att förstå Johnny Cash storhet. Sen fick han hjälp från Sara. Och så såg vi filmen. Jag läste boken.

Och så spelade maken sången för mig. "Jag tänkte på dig när jag hörde den här". Jag lyssnade. För första gången lyssnade jag. Och erkände, med tårar i ögonen, att det är något visst med Johnny Cash och hans musik.

Arbetsförmedling

Trött, trött fröken Johanna kommer hem från jobbet idag. Äldste sonen:
- Mamma, du skulle jobba på min skola. Där det inte alls jobbigt att få barnen tysta. De är liksom tysta av sig själv. Och om det är några som är högljudda så kan man hjälpa dem, för de ropar nog bara efter hjälp.

Efter en stunds eftertanke så jag tror nog att jag ska smyga ner mitt CV i sonens skolväska imorgon. Det borde nog funka...

Dagens sanning

Ta ingen skit!

Tack Grynet, det var precis vad jag behövde höra just nu!


Bild: svt.se

Köpa grisen i säcken

Har just insett att jag har betalat 450 kr för att se Christer Sjögren bedyra sin kärlek till Europa inför ett fullsatt Globen. Det känns som välinvesterade pengar...

Och inte gillar jag programledaren heller...

Godnatt då Leia!

Frågan är om man exemplariskt engagerad i sina barns lek eller bara knäpp när man pussar sin snart 4-årige son och säger:
-Sov så gott. Jag älskar dig Luke Skywalker.

Tisdagstema: cirkel

Tisdagarna har rusat förbi denna terminen och tisdagstemat har inte riktigt hunnits med i vårt dagsschema.Men idag satsar jag fullt ut och hänger med på dagens tema: cirkel. Vi har ju pysslat en del i vårt kök i helgen och blev riktigt nöjda med vårt nya köksskåp. Det var bara det att det var lite tomt ovanför skåpet och så kunde vi inte se microklockan längre... En väggklocka vore ganska bra. Sexåringen önskade en med siffror på, så att han också kunde kolla klockan.

Tomt i kylskåpet hemma så vi beslöt oss för en söndagslunch på ikea. Vi behövde faktiskt lite batterier också. Så när vi försöker ta oss förbi folkmassorna och samtidigt få med oss alla våra barn (2 st) ser vi den - klockan! Ner i kundvagnen, hem och upp på köksväggen. Är inte det en väldans snygg cirkel, så säg!

Den bästa sortens elever

När jag öppnade klassrumsdörren i morse kände jag en doft som inte fanns där igår. I klassrummet stod 22 st semlor och väntade på att bli uppätna. (Obs, jag brukar inte kalla mina elever för semlor - det här handlar om riktiga semlor). Förklaringen: en av mina elevers föräldrar driver ett bageri. Den stora fördelen med att ha bagarbarn i klassen blir extra tydlig på fettisdagen. Funderar på att arbeta upp något slags kontrollsystem inför klassindelningar, så att det alltid blir jag som får bagarbarnen i klassen...


Inte dagens semlor, bilden visar fröken Johannas egen hembakta varianter.

Applåder och busvisslingar!

Till sist tröttnade vi på att ha micron på en ikea-byrå. Ett nytt köksskåp beställdes. Det går väl snabbt och lätt tänkte vi och pekade i katalogen på det vi ville ha. Men det var socklar hit, beslag dit, luckor och täcksidor. Och vilka handtag vill ni ha? Barnen var inte jätteintresserade och började brottas. Det slutade med att jag tog barnen med mig till Siba och maken fick slutföra beställningen.

Tre veckor fick vi vänta på våra (omotiverat) många platta kartonger. "Nu tycker jag att du kan ta en bild och blogga om det här" muttrade en ganska nöjd make när han skruvade i den sista skruven. Så nu är det fritt fram för kommentarer som: "Det där vad bra gjort!", "Ooo, så tjusigt" eller bara ett "Bra jobbat!"


Ja, vi (eller egentligen maken) ska komma på en något bättre lösning för telefonen. De där sladdarna är inte så snygga...


Men det här är väl bra! Det är nästan så att jag hoppar jämfota och applåderar varje gång jag ska använda micron, men bara nästan.

Målbild

För 1 1/2 år sen höll vi på som bäst med en rätt så omfattande renovering. Golvet på nedervåningen revs upp, ända ner till grunden. En vägg revs och köket åkte ut. Vi gjorde upp en noggrann planering, vilken innefattade varenda helg från sensommaren till och med höstlovet. På höstlovet var det nämligen dags för hantverkarna att ta vid. Jag och barnen flydde till världens bästa storasyster (20 mil hemifrån) medan maken blev inneboende hos vänner.

Att renovera med småbarn långt ifrån släkt är ingen barnlek! När vi inte letade kakel eller spacklade väggar bar vi. Vi bar och bar. Packade ner i lådor. Bar lite till. Uppför trappan. Inte en pryl kunde vara kvar på nedervåningen. Jisses vad vi var trötta! Under hela den här tiden hade jag en målbild. När allt är klart ska jag sitta vid vår nya köksö, dricka en kopp te och titta ut över trädgården. Faktum är att den bilden faktiskt hjälpte mig att orka lite till och framför allt lyckades jag hålla humöret uppe (förutom den gången vi tappade bort förrådsnyckeln). Men idag slog det mig - jag har aldrig satt mig ner med en kopp te vid vår fina köksö och tittat ut över trädgården. Fast det känns inte lika viktigt längre, men det låter onekligen rätt så trevligt...

Min målbild